Skiftesman – när dödsbodelägarna inte kan enas om arvet

En skiftesman är en person som utses av tingsrätten för att genomföra arvskifte när dödsbodelägarna inte kan komma överens. Skiftesmannens uppgift är i första hand att försöka få delägarna att nå en frivillig överenskommelse. Om det inte lyckas kan skiftesmannen under lagens förutsättningar förrätta skifte.

Skiftesmannen är inte personligt ombud för någon av dödsbodelägarna. Uppdraget utförs i förhållande till dödsboet och dess delägare som helhet, och skiftesmannen ska förhålla sig opartisk även när en delägare framför starka synpunkter.

Det innebär också att skiftesmannen inte driver en enskild delägares sak. Den som vill få sin uppfattning argumenterad och underbyggd behöver i regel ett eget ombud.

Skiftesman är framför allt relevant när dödsboet är tillräckligt utrett för att kunna skiftas, men delägarna inte kan enas om själva fördelningen.

Typiska frågor som låser ett skifte är:

• vem som ska få fastigheten,
• vilket värde fastigheten ska ha,
• om viss egendom ska säljas,
• hur mycket en delägare ska kompenseras,
• hur tidigare gåvor ska påverka fördelningen,
• hur efterarv ska beräknas,
• hur testamentet ska tillämpas.

Skiftesman är däremot inte nödvändigtvis rätt lösning när problemet i första hand gäller den löpande förvaltningen av dödsboet – exempelvis att räkningar inte betalas, att tillgångar inte redovisas eller att boet över huvud taget inte blir utrett. I sådana situationer kan i stället en boutredningsman vara den åtgärd som passar.

En dödsbodelägare kan ansöka hos tingsrätten om att en skiftesman ska utses. Ansökan görs alltså av en part i dödsboet, inte av utomstående.

Det krävs inte att samtliga dödsbodelägare är överens om ansökan.

Att övriga delägare motsätter sig ansökan hindrar inte i sig att frågan prövas. Samtidigt innebär det inte att skiftesman alltid kan utses oavsett boets situation – domstolen prövar ansökan utifrån ärvdabalkens regler och förhållandena i det enskilda dödsboet.

En ansökan förbereds normalt i följande steg:

1. Identifiera dödsboet och dödsbodelägarna.
2. Ta fram registrerad bouppteckning och relevanta testamenten.
3. Beskriv kort att arvskiftet inte har kunnat genomföras frivilligt.
4. Upprätta ansökan till behörig tingsrätt.
5. Ange eventuellt förslag på lämplig skiftesman.
6. Bifoga relevanta handlingar.
7. Betala aktuell ansökningsavgift.
8. Tingsrätten handlägger ärendet och beslutar om förordnande.

Ansökan behöver inte utformas som en fullständig redogörelse för varje detalj i konflikten. Vad som är lämpligt att redovisa beror på ärendet, och en väl avvägd ansökan är ofta tydligare än en omfattande.

Behörig tingsrätt bestäms enligt de forumregler som följer av ärvdabalken och rättegångsbalken. Det är alltså inte fritt att välja domstol.

Att en dödsbodelägare eller den anlitade juristen finns i Göteborg innebär inte automatiskt att Göteborgs tingsrätt är behörig att pröva ansökan.

Domstolsbehörigheten måste därför kontrolleras i det enskilda fallet innan ansökan ges in. En ansökan till fel domstol kan medföra tidsförlust.

I ansökan kan det vara möjligt att föreslå en person som är lämplig och villig att åta sig uppdraget. Det är dock tingsrätten som beslutar vem som ska utses.

Sökanden bestämmer alltså inte själv vem som blir skiftesman. Ett förslag kan däremot vara praktiskt, särskilt om personen har relevant erfarenhet av den typ av tillgångar som finns i boet.

Inom ramen för uppdraget kan skiftesmannen bland annat:

• utreda parternas ståndpunkter,
• ta del av bouppteckning och testamente,
• analysera arvsandelarna,
• behandla värderingsfrågor,
• försöka få delägarna att nå en överenskommelse,
• upprätta förslag till fördelning,
• och om enighet inte nås, förrätta arvskifte enligt lagens regler.

Skiftesmannen måste förhålla sig opartisk till delägarna. Kontakter och underlag hanteras därför normalt så att alla delägare får möjlighet att ta del av och bemöta det som framförs.

Skiftesmannen försöker normalt först få delägarna att enas. Ett skifte som bygger på en överenskommelse kan i praktiken ge större flexibilitet, exempelvis om:

• någon vill överta en fastighet,
• delägarna vill använda en särskild värdering,
• viss egendom har personligt värde,
• betalning ska ske genom skifteslikvid.

Det betyder inte att en förlikning alltid är bättre. En uppgörelse som avviker kraftigt från den rättsliga utgångspunkten kan vara ofördelaktig, och ibland är det motiverat att låta skiftesmannen avgöra fördelningen.

Om dödsbodelägarna inte kan enas kan skiftesmannen under lagens förutsättningar själv bestämma hur kvarlåtenskapen ska fördelas. Det brukar beskrivas som tvångsskifte.

Ett tvångsskifte skiljer sig från ett frivilligt arvskifte, där delägarna själva träffar och undertecknar en arvskifteshandling som de är eniga om.

Skillnaden har praktisk betydelse, bland annat för vilka möjligheter som finns att i efterhand angripa skiftet.

Fastigheter är en av de vanligaste orsakerna till att ett arvskifte låser sig. Konflikten gäller ofta:

• marknadsvärde,
• vem som ska överta fastigheten,
• lån och övertagande av lån,
• latent skatt vid en framtida försäljning,
• skifteslikvid till övriga delägare,
• om fastigheten i stället bör säljas.

Vilka möjligheter skiftesmannen har att lägga en viss tillgång på en viss delägares lott beror på omständigheterna och på lagens regler. Det går inte att generellt säga att en delägare alltid har rätt att få fastigheten, och inte heller att skiftesmannen alltid kan framtvinga en försäljning.

Den som vill överta en fastighet gör därför klokt i att tidigt underbygga sin ståndpunkt – med värdering, finansieringsmöjlighet och förslag till skifteslikvid.

Värderingsfrågan är ofta central. Även en måttlig skillnad i värde kan förskjuta fördelningen mellan delägarna avsevärt. Vanliga tillgångsslag är:

• fastighet,
• bostadsrätt,
• företag,
• aktier och andra värdepapper,
• fordon,
• konst och samlarföremål,
• övriga tillgångar av betydelse.

När delägarna har olika uppfattningar kan extern värdering behövas, exempelvis av mäklare, värderingsman eller revisor. Ibland används flera värderingar som underlag.

Vilken värderingstidpunkt och vilken metod som ska användas beror på tillgången och på omständigheterna i det enskilda boet. Det finns inte en enda värderingsprincip som passar alla situationer.

Skiftesmannen måste beakta giltiga testamentariska förordnanden när arvskiftet genomförs. Ett testamente kan påverka både vilka som är delägare och hur andelarna ser ut.

Frågor som kan aktualiseras är bland annat:

• universella testamentstagare och deras ställning i boet,
• legat, alltså förordnanden om viss bestämd egendom eller visst belopp,
• laglott och anspråk från bröstarvingar,
• villkor som testatorn har ställt upp,
• tolkning av oklara skrivningar.

Skiftesmannen avgör däremot inte automatiskt alla tvister om testamentets giltighet. Om en arvinge menar att testamentet är ogiltigt kan frågan behöva prövas särskilt genom att klandra testamentet inom den frist som gäller.

Anspråk på laglott kan påverka fördelningen när ett testamente inskränker en bröstarvinges rätt.

Jämkning av testamente för utfående av laglott är en särskild rättslig åtgärd som bröstarvingen själv måste vidta. Att det finns en skiftesman i boet innebär inte att den åtgärden är vidtagen.

Skiftesmannen bör därför inte beskrivas som en ersättning för att bevaka en lagstadgad tidsfrist. Den som har ett laglottsanspråk behöver hålla reda på fristen oberoende av skiftesförfarandet.

Gåvor som den avlidne gett under sin livstid kan få betydelse vid själva arvskiftet, bland annat genom reglerna om förskott på arv.

Bedömningen påverkas typiskt av:

• gåvobrev och vad som står i det,
• villkor som ställts upp för gåvan,
• givarens avsikt,
• gåvans värde,
• hur avräkning i så fall ska ske.

Alla gåvor ska inte räknas av. Utgångspunkten skiljer sig bland annat beroende på om mottagaren är bröstarvinge eller inte, och avsikten kan ha uttryckts på annat sätt än i ett gåvobrev.

Detta ska hållas isär från det förstärkta laglottsskyddet, som tar sikte på gåvor som till syftet är att likställa med testamente och som prövas enligt egna regler.

När den avlidne tidigare har ärvt en make kan det finnas efterarvsrätt för arvingar efter den först avlidne. Skiftesmannen kan då behöva ta hänsyn till sådana andelar när kvarlåtenskapen fördelas.

Underlaget hämtas ofta från den tidigare bouppteckningen och från hur arvet efter den först avlidne faktiskt fördelades. Även äktenskapsförord, testamente och senare händelser kan påverka.

Efterarvsandelen kan därför inte fastställas genom en standardprocent. Den måste beräknas utifrån förhållandena i just det aktuella boet.

Rollerna är olika men samma person kan i vissa situationer komma att ha båda funktionerna.

Läs mer om förvaltningsspåret på vår sida om boutredningsman.

Skiftesmannen är opartisk och företräder inte någon enskild dödsbodelägare. En dödsbodelägare kan därför behöva ett eget juridiskt ombud för att argumentera för sin uppfattning och bevaka sina intressen.

Ett eget ombud kan exempelvis arbeta med:

• värdering av fastighet,
• tidigare gåvor,
• efterarv,
• laglottsfrågor,
• fordringar mellan delägare och dödsbo,
• äganderätt till viss egendom,
• synpunkter på skiftesmannens förslag till skifte,
• klander av ett förrättat skifte.

Vid en pågående arvstvist blir behovet av eget ombud ofta tydligare, eftersom delägarnas intressen då står direkt mot varandra.

Skiftesmannen har rätt till ersättning för sitt arbete och sina kostnader enligt gällande regler. Någon fast taxa som gäller alla uppdrag finns inte.

Kostnaden kan påverkas av:

• antal delägare,
• boets storlek,
• värderingsfrågor,
• fastigheter,
• företag,
• omfattningen av konflikten,
• mängden skriftväxling,
• hur lång tid uppdraget tar.

Till detta kommer tingsrättens ansökningsavgift. Avgifter kan ändras, så kontrollera alltid aktuell avgift hos Sveriges Domstolar innan ansökan ges in.

Det saknas en generell tidsåtgång som gäller alla ärenden. Vissa skiften kan lösas förhållandevis snabbt, medan andra drar ut på tiden.

Tiden påverkas exempelvis av:

• antal parter,
• hur komplicerade tillgångarna är,
• behov av värderingar,
• bevisning om tidigare gåvor,
• testamente och tolkningsfrågor,
• parternas förhandlingsvilja.

En realistisk tidsplan bör därför göras utifrån det enskilda boet snarare än utifrån generella genomsnitt.

Skiftesmannen upprättar en skriftlig arvskifteshandling enligt tillämpliga regler. Handlingen visar hur kvarlåtenskapen har fördelats mellan delägarna och utgör underlag för den praktiska verkställigheten, exempelvis vid banköverföringar och lagfart.

Delägarna delges skiftet. Den delägare som inte accepterar fördelningen behöver då ta ställning till om det finns grund att klandra skiftet – och göra det inom den tid som gäller.

En dödsbodelägare som är missnöjd med ett arvskifte som har förrättats av skiftesman kan angripa skiftet genom klandertalan enligt ärvdabalkens särskilda regler.

En särskild och kort tidsfrist gäller. Talan väcks vid tingsrätten mot övriga delägare inom fyra veckor från det att delägaren delgavs skiftet. Om ingen klandrar inom fristen står skiftet i regel fast.

Fristen är kort i förhållande till hur omfattande underlaget ofta är. Den som överväger att klandra ett skiftesmannaskifte bör därför agera snabbt och tidigt låta bedöma om det finns grund för talan.

Vi går igenom skiftet, underlaget och invändningarna och hjälper dig att ta ställning innan fristen löper ut. Läs mer om grunderna, processen och bevisningen på vår sida om att klandra ett arvskifte.

Ett frivilligt arvskiftesavtal som dödsbodelägarna själva har undertecknat ska inte automatiskt behandlas som ett arvskifte som förrättats av skiftesman. Reglerna om klander av skiftesmannaskifte måste därför hållas isär från andra möjligheter att angripa ett frivilligt avtal.

Ett frivilligt avtal angrips i stället med utgångspunkt i allmänna avtalsrättsliga regler och de invändningar som kan riktas mot avtalet som sådant. Det är en annan rättslig prövning, med andra förutsättningar.

Att förväxla de två spåren kan få allvarliga konsekvenser, eftersom fel utgångspunkt kan innebära att en frist missas eller att talan förs på fel grund.

Vi hjälper dödsbodelägare i Göteborg när det inte går att enas om ett arvskifte.

Vi kan hjälpa till med ansökan om skiftesman, bedöma juridiska frågor inför skiftet och företräda en enskild dödsbodelägare under förfarandet.

Läs mer om vår hjälp som arvsjurist i Göteborg.